Linda Bergman | Artist | Writer

Editor-in-Chief VERK tidskrift | Publisher Boris Press

Men nu är det tyst, 2023. © Linda Bergman

Vind är också beröring (Sandarbeten), 2022. © Linda Bergman.

VIND ÄR OCKSÅ BERÖRING (SANDARBETEN)
Artists´ Book
Fotografi, text och form: Linda Bergman
Antal sidor: 28
Mått: 140x210 mm
Förlag: Boris Press
Tryck: Taberg Media Group, 2022
ISBN: 978-91-987217-1-3

From the series UTFLYKT/FLYKT UT - Anteckningar från Blå Jungfrun (1998). © Linda Bergman. More info: www.borispress.com

UTFLYKT/FLYKT UT
Artists´ Book
Fotografier och texter: Linda Bergman
Grafisk design: Elin Mejergren
Förlag: Boris Press, Stockholm
Tryck: Agpograf, Barcelona 2021
Första upplaga: 200
ISBN: 978-91-984244-7-8

Photographs from the series RAGE. © Linda Bergman.

FEMALE MASQUERADE

”Will you kindly remove your mask” beordrar ledaren i den ceremoni som övergått till förhör av Tom Cruises rollfigur i Stanley Kubricks Eyes Wide Shut från 1999. Scenen är minst sagt hotfull. Cruise har oinbjuden lurat sig in i ett slottsliknande hus där ett hemligt sällskap lever ut sina sexuella fantasier. Genom sal efter sal bevittnar vi tillsammans med Cruises karaktär människor som lever ut sina drifter enligt mönster vi känner igen från filmisk representation; männen påklädda och antingen som betraktare eller sexuellt aktiva, här i heltäckande kåpor med luva och ansiktsmasker som döljer hela ansiktet, kvinnor avklädda sånär som på högklackade skor i positioner som främjar betraktarens blick, här i ansiktsmasker och i fjäderprydda huvudbonader. Av männens kroppar ser vi väldigt lite, kvinnornas kroppar däremot är fullt exponerade och skulle kunna varit stöpta i samma form, samtliga utstrålandes perfektion.

I serien Female Masquerade har Linda Bergman fokuserat på produkter som: lösögonfransar, hårförlängningar, bröstvårtsförstoringar, lösnaglar och klackskor, objekt som kan adderas till kroppen för att framhäva kvinnliga attribut. Bilderna är förföriskt vackra, högblanka och färgstarka. Går man nära blir det uppenbart att objekten inte är avbildande på ett sätt som utstrålar perfektion. Nagellacket har bubblor och repor, på klackskorna som lagts i prydlig ring har en klack bryts av, ögonfransarna är inte exakt så lika och perfekta som de först kan ge sken av. Naglarna är arrangerade mot monokroma bakgrunder och träder fram i bilden på ett sätt som gör att de ser extra betydelsefulla ut. Det finns ett avstånd mellan bakgrunden och nageln så att nageln träder fram, och i sitt lite skamfilade tillstånd kan de ses som en hyllning till det icke-perfekta.

Serien väcker frågor om vad dessa kroppsliga förlängningar egentligen står för. Människor har förstås i alla tider och alla kulturer smyckat sig, men vad innebär det att de också är faktiska kroppsliga förlängningar av det vi redan har? Maskerar och gömmer man sig, eller maskerar och framhäver man sig, genom att använda dem? På senare år har medieteoretikern Marshall McLuhan fått ett uppsving. Det tycks som hans tankegångar från 1960-talet fått nytt liv av teknologins och mediernas omvälvande utveckling. Redan då sa han ”Vi har byggt ut våra kroppar i rummet” och menar att elektroniken är ett nervsystem som omfamnar hela jorden. I hans argumentation diskuterar han medier, som i hans värld kan vara i princip vad som helst, som förlängningar. Han menar till exempel att hjulet är en förlängning av foten, och vi kan tänka oss: telefonen en förlängning av hörseln, teven en förlängning av synen och i vår tid datorn en förlängning av minnet.

Mot bakgrund av McLuhans tankar om kroppens utsträckning och förlängningar är det intressant att fråga sig vad lösnaglar eller andra kroppsliga förlängningar är ett uttryck för när till exempel naglar i någon bemärkelse egentligen förlorat sin funktion idag?

I den digitala bilden sker retuscheringen framför allt efter det att bilden har tagits. I denna bildserie har ”retuscheringen”, med sina tydliga brister, skett innan bilden tagits. Vi ser hur Bergman har pysslat, filat och målat naglar och att den mänskliga handen har fått lämna spår, spår som får oss att se sprickor i maskerna.

I TRE TEXTER REFLEKTERAR FILMVETAREN ANNIKA WIK ÖVER LINDA BERGMANS TRE SERIER: FEMALE MASQUERADE, PLAY OCH BEING THE ACTRESS, THE ACTRESS BEING ME SOM TILLSAMMANS UTGÖR UTSTÄLLNINGEN FEMALE MASQUERADE. TEXTERNA ÄR FRISTÅENDE FRÅN VARANDRA MEN HAR BERÖRINGSPUNKTER I ATT DE ALLA PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT UTGÅR FRÅN ATT BILDERNA STÄLLER FRÅGOR OM VAD VI PÅVERKAS AV. VARJE TEXT HAR OCKSÅ GEMENSAMT ATT DE PRÄGLAS AV WIKS FILMISKA BETRAKTELSESÄTT.

ANNIKA WIK HAR EN DOKTORSEXAMEN FRÅN FILMVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET OCH ARBETAR MED FORSKNING OCH KUNSKAPSUTVECKLING INOM FILM OCH SAMTIDSKONST. HON ANSVARAR FÖR KURSMOMENTET VIDEOKONST I KURSEN FOTOGRAFIENS OCH VIDEOKONSTENS HISTORIA PÅ KONSTFACK I STOCKHOLM OCH HON ÄR TILLSAMMANS MED MAGDALENA MALM REDAKTÖR FÖR BÖCKERNA IMAGINING THE AUDIENCE. VIEWING POSITIONS IN CURATORIAL AND ARTISTIC PRACTICE (2012) OCH MOBIL KONSTPRODUKTION / MOBILE ART PRODUCTION (2010).